När jag läser det som skrivs så tror jag på det, så gott som i alla fall.

Men det som skrivs kan ju tolkas så himla fel! Ibland blir det bara klumpigt uttryckt. Häromdagen hände en incident och jag kastade ut min frustration över det och skrev ett inlägg kring händelsen på ett socialt medie, där mina känslor och mitt humör inte var det bästa.

I inlägget kunde det tolkas som att jag tror att diagnoser handlar om uppfostran. Självklart är det ju inte så.

Och det sista jag vill är att såra någon och göra någon ledsen   

Bäst är att inte skriva något alls och enbart vara tyst eller se till att skriva så att läsaren uppfattar saken rätt.

Så fel det kan bli..

Efter en tung och tröttsam vecka (tidiga och långa dagar och med drygt 70 mils bilkörning) känns det riktigt välbehövligt med helg  Och som en bra början på helgen var Lars och jag iväg på julbord med hans jobb igår!

Idag ska jag bara ta det lugnt och göra det som faller mig in.

Fast ta det lugnt, det vette sjutton.. Jag måste rensa, röja och "göra jul" här hemma då jag har varit borta alltför många timmar från hemmet. När jag väl är hemma har jag ingen som helst ork att göra något, allt blir bara liggandes..

  Det är kaos här hemma!! Kaos..  

Jag som vill ha ordning och reda! Det skulle underlätta om jag fick hjälp från resten av familjen, men icke. Jaha, tänkte ni, där fick maken min sig en känga. Men jag ljuger om jag säger att han är ordningsam och hjälpsam av sig. Lika med barnen.

Men har jag klarat av att göra allt tidigare själv så fortsätter jag i samma anda.

Ikväll är det julskyltning och jag tror att vi struntar att fara dit, för första gången någonsin, det hällregnar med lite inslag av snö. Känns ju inte direkt lockande att fara iväg för att vara ute i spöregn..   

Nä, nu ska volymen vridas upp och här ska poppas!   Måste ta itu med alla måsten, som blivit liggandes..

Önskar Er en fin och bra fortsättning på helgen! Och en fin och härlig advent     

Jag är så sjukt sugen på att göra en till tatuering! Men jag har ingen som helst aning om vad jag vill göra..   

2010 - Mina barn: Mina allt!

2013 - En "hyllning" till min make!

2015 - Frihet.

Funderar på att göra en "förlängning" av denna, men vet varken hur eller vad.

Jaja, tåls att fundera vidare på..   
  

Sedan barnen föddes har jag funnit där för dom. Men det gör man som förälder, utan att ens tänka på det. Det sitter liksom bara där.

Jag har tagit med barnen på åtskilligt med utflykter, tagit med dom och badat, spelat spel med dom, ritat med dom och.. ja, listan kan göras lång. Jag har hittat/hittar på saker med de jag älskar.

Jag vill att de ska minnas, när de blir vuxna, att jag hade tid med och för dom!

De gånger jag har suttit vid datorn med skolarbete när barnen har varit hemma har jag haft/fått dåligt samvete. Jag har känt att jag inte har varit tillgänglig för dom.

Om och när jag sitter vid datorn så ska barnen kunna ropa på mig och jag ska kunna gå till dom, utan att de ska behöva höra "vänta, alldeles strax".

Tillgänglig är jag även för min man och mina vänner, om de ber mig om hjälp. Jag säger aldrig "snart, vänta lite" (det är ju ungeför som att säga "jag har ingen lust") för att sedan glömma bort det.

Jag vill finnas där. Jag vill vara tillgänglig. Jag vill ställa upp. Jag vill vara en hjälpande hand.

Jag tycker att sedan datorer och mobiltelefoner (mindatorer) kom så har tillgängligheten att finnas där minskat.

Tyvärr gör det att många tillbringar timmar vid datorn och/eller mobilen, och utan att personen själv märker det minskar tillgänligheten att finnas där för sin familj alltmer.

Och väldigt många tillbringar mycket tid vid sin mobil. Varför? Jag själv har inga problem. Det enda jag gör är att jag svarar på meddelanden från mina vänner, då jag vill vara tillgänglig för dom. Och jo, visst kollar jag av läget någon gång ibland på Facebook.

Eller är det så att om man redan har ett beroende (sockerberonde, nikotinberonde, etc.) är det lätt för att skapa ännu ett beronde?

Äh, jag vet inte..

Nog funderat - snart ska jag bege mig till praktiken (där jag verkligen stormtrivs!) och vara tillgänlig för de boende och personalen   

Ha de´gott! /Eva

Jag som kund förväntar mig att den butik jag handlar i ska ha det sortiment som ska finnas.

Jag som resenär förväntar mig att tåget/bussen/flyget ska avgå den tid som är satt.

Jag som elev förväntar mig att läraren kommer i tid.

Jag som bilägare och förare förväntar mig att bilen jag kör och äger ska fungera.

Jag som gäst förväntar mig att hotellet jag bor på ska vara rent och fräscht.

Jag som passagerare förväntar mig att det fordon (buss, tåg, färja, bil) jag ska åka med ska vara ren och fräsch.

Jag som fru förväntar mig ett samarbete och jämställdhet mellan mig och min man.

Vilka förväntningar ställs på mig som fru?

Att jag ska ha maten klar?

Att jag ska vara noga med hus och hem och mig själv?

Att jag ska städa och hålla efter`?

Att jag ska se snygg och välvårdad ut?

Att jag ska tvätta, och allt vad som sig bör med den?

Att jag ska...

Vilka förväntningar ställs på mig som mamma?

Att jag ska finnas till hands så fort barnen ropar?

Att jag ska ha maten klar?

Att jag ska hålla efter på barnens rum?

Att jag ska hjälpa dom med läxor?

Att jag ska...

Vilka förväntningar ställs på mig som kattägare?

Att jag ska serva mat närhelst katten behagar?

Att jag ska släppa in och ut när katten vill in eller ut?

Att jag ska...

Vad förväntar jag mig av min man?

Att han ska byta däck på bilen?

Att han ska klippa gräset?

Att han ska sköta vedhuggning?

Att han ska...

Vad förväntar jag mig av mina barn?

Att de ska ha respekt för andra?
Att de ska städa sina rum?

Att de ska vara väluppfostrade?

Att de ska sköta sina läxor?

Att de ska vara en god kamrat?

Att de ska vara och bli självständig?

Att de ska...

Vad förväntar jag av mig själv?
Att jag ska finnas till och vara lyhörd mot mina barn.

Att jag ska hålla hemmet rent och städat.

Att jag ska hålla god ton mot andra.

Att jag ska ta hand om min familj.

Att jag ska ta hand om mig själv.

Tankar, frågor och funderingar..   

Vad tar du för givet?

Vem tar du för givet?

Kramisar/Eva

Kanske är jag mer vimsig nu när jag har haft feber, vad vet jag? Tror det. Jag tappar ord och glömmer vad jag precis skulle göra. Jajja, ibland är jag mer förvirrad än annars. Även utan feber   

Ungarna är mer bestämd än vanligt, men det hör till med deras ålder.

12 åringen har tonårsfasoner. Minns när han var i sin första trots, och även andra, tredje och den sjunde. Då var det bara att ta honom under armen och gå minsann. Men nu, nu är det inte lika lätt. Minns även att han däremellan var otroligt lugn av sig.

Nu är det ord som gäller.
Och jag är inte den som direkt kan argumentera så värst bra.. Självklart gör jag mitt yttersta för att lyckas, och det måste jag! Och jag lyckas oftast..    Jag får aldrig låta ett barn få sin vilja igenom   

Och så har vi 9 åringen. Han som är sjukt bestämd. Eller jag ska kanske mer säga HAR varit. Minns när han var liten, säg vad han inte gjorde. Han var precis överallt och åt och stoppade nästan precis allt i munnen. Och så den där ûberstarka viljan på det.. Suck. 

Men nu, ju mer tiden går börjar han bli mer och mer lugn av sig. Skönt!

Konstigt egentligen. Den som var lugn blir mer och mer uppkä... hrm, tvärtemot vad han varit. Och så den som varit mer vild än tam blir mer och mer lugn? Men ändock en skön känsla!

Den äldsta ska ju såklart testa sina gränser, eller sina föräldrars gränser, för att på så vis försöka frigöra sig.

Älskade ungar - vad gjorde vi föräldrar innan tiden med er?     Hade tråkigt.

Ni har väl inte undgått att inatt är det månförmörkelse och på det blodröd måne? Ni kan läsa mer --> här.

Senast det här hände var tydligen 1980.

Men jag minns att när jag var runt 9-10 år (1987-88) så såg jag månen vara galet stor, och röd. Kanske något månvirus eller så, vad vet jag   

Kanske att jag kliver upp i ottan för att skåda månförmörkelsen. Får se. Skulle vara en upplevelse, bara det inte är mulet.

Kramisar/Eva

Det är inte många som har ett jobb idag och många skulle göra precis vad som helst för att få ett.

Men om man har ett jobb och är less på det. Hur gör man då? Biter ihop och kör på tills dess att man blir antingen deprimerad eller utbränd och kämpar vidare? För en inkomst är ju ett måste. Eller byter man helt enkelt bana och skaffar ett annat arbete? Men idag är inte jobben många och finns det jobb är det många som slåss om samma. Dessutom är en utbildning ett måste i dagsläget. Och erfarenhet.

Många som haft samma jobb i x-antal år har en gång i tiden halkat in på ett bananskal och haft turen att få stanna kvar.

Om man nu är less på sitt arbete och vill skaffa ett nytt så känns troligtvis en utbildning inte helt aktuell.  Beroende på vad man vill jobba med så är utbildningen helt beroende på vilket yrke man vill skaffa sig.

Och så är det ju det där med erfarenhet. Hur ska man få erfarenhet om man varit inom samma bransch x-antal år?

Utan vare sig utbildning eller erfarenhet har man inte samma tur att få ett nytt jobb.

Det är ett dilemma det där..

Kramisar/Eva