Oj, nu var det ett tag sedan jag skrev något här!

Vad har hänt sedan sist då?

* Jag har vilat upp mig sedan utbildningen och jag har promenerat och promenerat och promenerat   Jag har verkligen behövt denna tid. Jag känner mig uppvilad och är nu redo för nya äventyr.

* Jag har varit på anställningsintervju, som faktiskt gav resultat! Jag börjar måndag den 15/2 som vikarie på 100%. De` ni!   Det kännns nästan lite overkligt. Jag menar, jag slutade uskutbildningen kring jul och får en anställning nästan direkt! Galet.

* En mycket nära vän fick sitt tredje barn, en son. En gudomlig skönhet   

* Min kärlek, Morris, var vi tvungna att avliva (2/1)  

Han kom inhaltandes med en tass som bara hängde, på måndagen. For till djursjukhuset där de konstaterade på röntgen att han hade lunginflammation, men tassen var det absolut inget som helst fel på! Märkligt. Han skulle stanna kvar på djursjukhuset och få ligga i syrgasbur för att underlätta andningen.

Dagen efter ringer de och säger att hans hjärta var så kraftigt förstorat att de ansåg att det bästa för honom var att somna in..   

Hans tass var hans sätt att berätta för mig att han var i behov av hjälp..    

Och nu blir det inga fler djur. Jag orkar verkligen inte med när något händer. Det tär för mycket på mig.

                                     Min kärlek, Morris  

                                    Så älskad, så saknad   

Ha de`gott!

  "Var tillfreds med ditt inre jag och du kommer att vara tillfreds med alla"

/Nisargadatta Maharaj

Nu när kroppen och kanske framförallt hjärnan vet att den kan koppla av så känner jag mig trött, slutkörd, utpumpad, utmattad och nästintill likgiltig. Det är som om jag skulle en "down", men det har jag inte (det har jag haft förr om åren så det vet jag precis hur det känns).

Jag har varit trött sedan efter praktiken, och sedan har det rullat på. Jag har inte orkat engagerat mig för något och lusten har varit bortblåst "poff, borta   "och allt har bara varit jobbigt, att göra saker har tagit emot, inget har varit roligt.

Jag har liksom bara kört på under studierna (klivit upp tidigt, kört en timme, suttit i skolan, kört en timme hem).

Antagligen känner kroppen att nu är det på allvar att studierna är slut och att jag ska ta igen mig. Och det behöver jag.. Jag sover till dess att jag vaknar (bäst att passa på medan barnen fortfarande har jullov   ) och är ute och promenerar.

Men så håller energiförrådet på att byggas upp! Sakta men säkert så röjer jag upp det som har blivit eftersatt under studietiden, då jag haft allt annat än ork att göra något här hemma. Och det känns så galet skönt att jag håller på att få ordning igen   

Idag är det en fin dag! Solen kikar fram och termometern visar -15*, så en promenad är att vänta, bara barnen har ätit lunch   

Kram på er!

Ett tag sedan jag skrev nu.. Men denna trötthet som har tagit mig i sin famn är inte nådig   Men nu äntligen är studierna slut! För en vecka sedan blev jag färdig med utbildningen och kan nu stolt titulera mig undersköterska! Det känns galet. Tänk att jag redan har gått ett år på utbildningen. Det har gått fort.

Det har tagit sina dagar att smälta att jag nu är färdig, men det är jag   Nu är det bara att vänta på att jobben ska rulla in   Nä, faktum är att för att jag ska få ett jobb så måste jag söka. Jag får inte ett jobb bara sådär, som många trott då jag nu är färdig.

Jag har sökt de jobb som finns på hemmaplan och håller nu såklart tummarna!

Julen har gått och ett nytt år står till förfogande. Spännande!

Hemma hos oss står julsakerna fortfarande framme, varför skynda att ta bort dom? Alltför många har gjort det, förstår inte vitsen.. Men å andra sidan har jag tidigare varit sugen på att ta bort julsakerna redan på årets sista dag, så..   Men det här året har jag knappt njutit av julen då studier har stått i fokus, så nu får de vara kvar. Åtminstone till nästa år   

Önskar Er allt gott! /Eva

Min fina rese och studiekamrat   

Mina underbara studiekamrater, som jag kommer att sakna   

Våra fantastiska lärare!

Samtal hit, samtal dit. Möten här, möten där. Och som pricken över iet känns det som att jag har tagit mig vatten över huvudet när det gäller studier.

Therese och jag hade kunnat vara färdiga med utbildningen redan i fredags om det inte hade varit så att vi hade tagit på oss att läsa en extrakurs, bara för att blir färdiga undersköterskor tillsammans med de andra i klassen.

Alltså.. Det här är bara för mycket för mig. Hjärnan jobbar på högvarv   

Tänk er ett vattenglas där varje ny droppe vatten sipprar över så fort det fylls på, så är det exakt för mig nu.

Hjärnan kan inte ta till sig mer. Dagarna hittills har hjärnan varit som ett vakum och där jag har pratat bakvänt, hjärnan kopplar inte, hittar inte ord, är väldigt trött och jag kan kort och gott inte tänka klart.

Kan kanske bero på vetskapen att om bara 11 dagar är jag färdig, och hjärnan håller på att ställa in sig för det...? Och så är denna bedömningsuppgift inte rolig   Jag ska fantisera ihop två stycken olika fall. Fantisera!? Jag som har noll fantasi.. Jaja, jag strävar bara efter på att få ett E i betyg, då jag inte klarar något mer. Huvudsaken att jag blir godkänd, vilket jag kommer att bli.

Mentorn var in till mig och sa att det lilla jag ha skrivit räcker, tack och lov!

När huvudet är fullt av diverse saker kan en ventil göra susen  

Nä, nu ska jag ta och fylla på med energi (lunch)!

Ha de´gott! / Eva

Hela förra veckan körde jag plus ett par dagar denna vecka, och det har känns på  

Denna helg har jag sovit mycket, 10-11 timmar per natt för att vara exakt, som har varit riktigt välbehövligt.

Till veckan, och veckorna framöver, hoppas jag att jag inte kommer att känna av tröttheten på samma sätt då jag och Therese ska köra varannan dag. Fördelen med att köra varannan vecka är jag tankar för just den veckan och nackdelen är att jag är så mycket mer trött de veckorna.

Till veckan börjar jag och Therese en frivillig kurs, då vi ville sluta samtidigt som de andra på utbildningen, och hade vi inte valt en extrakurs så hade Therese och jag slutat i fredags! Men nu kör vi på, eller hur   Endast 14 dagar kvar!   

Nu återstår det att se när Lars och jag ska fara och köpa julklappar.. Det lär bli den 23:e då pengarna trillar in på kontot inte förens då. Enda dagen jag är ledig dessutom.. 

Ikväll ska jag och mamma till mina kära grannar där frun i huset har bjudit in till chokladmartinikväll, det ser jag framemot!   Kul med något som bryter av det vardagliga.

Och på nyårsdagen är Lars och jag inbjuden till grannarna på nyårsmottagning med klädkod, en rolig händelese som blivit en tradition för tredje året i rad. Eller är det fjärde..  

Nä, nu ska en tvätt hängas, en stek ska in i ugnen och en promenad ska avklaras!

Ha de´gott! / Eva

Nja, inte riktigt   

I våras när vi skulle lära oss att ta venprov, på både dockarm och på varandra, så tordes jag bara göra på dockarmen.

När jag var på praktiken fick jag ta venprov på mina handledare samt sjuksköterskan, och det gick ju bra   

Igår fick vi mer tid för att öva igen. Och denna gång tog jag venprov på en klasskamrat, som ingen annan har lyckats fått blod från. Men jag, JAG lyckades! Dessutom sa även läraren att jag skulle passa på lab (där de jobbar med just provtagningar) då jag hade rätt handlag och rätt teknik! Lite självskryt såhär på en tisdagskväll tycker jag allt att jag förtjänar!       

Denna vecka har vi utbildning via nätet samt att vi ska göra klart gymnasiearbetet, där jag val att skriva om en vanligt förekommande situation inom vården - dusch, om man nu inte redan har gjort klart det.

Då jag har avklarat kursen "Demens ABC", samt några fler nätkurser, ska jag avsluta mitt gymnasiearbete imorgon.

Nästa vecka ska jag och min rese/studiekamrat Therese börja en kurs, som vi valfritt valt. Den kursen är på lite drygt två veckor och sedan, ja, då är utbildningen slut!

Nä, nu blir det en kvällstår med maken innan det blir sovdags för att orka fylla huvudet med information på utbildningen imorgon         

Ha de`gott / Eva

Nu är det bara slutspurten kvar   Endast en månad kvar! Sedan så..  

Och som pricken över i:et, eller grädden på moset, har Arbetsförmedlingen ökat på timmarna på utbildningen, varje dag. Eller så har de på utbildningen varit snälla tidigare som gett oss hemstudier och kortare dagar   

Måndag till fredag är det 08:00-16:30 som gäller. Det är bara till att vackert kliva upp tidigt, tidigt..   Det är inte min grej liksom. Även om jag kan kliva upp tidigt så är inte hjärnan vaken..  

Jag är så trött på dagarna, och framförallt kvällarna, men det är bara till att vänja mig, det kommer jag att vara tills dess att utbildningen är klar.

Upp i ottan (05:30) för att köra en timme, sitta i skolbänken tills dess att klockan är 16:30 och sedan köra en timme hem igen, i  mörkret. Tack och lov så kör min studie/resekamrat nästa vecka!

Alltså, jag är så trött att huvudet "snor" på mig   

Och ja, jag lägger mig i tid.

Planerna på att ha börjat tidigare med att göra julfint här hemma har försvunnit. Orken.. När ska det bli av? På kvällarna orkar jag inte, är alldeles för trött för det   Känns som att jag struntar totalt i att fixa här hemma.

I helgen som var hade jag planerat in det, men några andra viktigare saker dök upp.

Nä, nu önskar jag bara att klockan är så pass att jag får lägga mig..   

Godnatt..      

Idag är sista dagen på praktiken (tänk, det har redan gått 4 veckor ) och samtidigt som det känns trist så känns det likväl bra.

För bara om lite drygt en månad är jag färdig undersköterska   

Då är det dags att säga "hejdå arbetslöshet" och säga "hej arbetsliv"!

Ha de´gott! /Eva