Ett bra tag nu har jag känt mig nere,  trots tillskott av D-vitamin och åtskilliga promenader. Utan resultat. 

Men jag tror att det handlar om det ekonomiska. 

Lars har ju varit utan jobb sedan i mars - april någongång. 

Och nu i december fick Lars ut bara ett fåtal kronor i ersättning. Det är nog det som har varit det utlösande i mitt mående.. Minnet har sviktat (ord har varit totalt utraderat),  noll energi, etc. 

Men nu, sedan igår, har det vänt!  Jag är på topp och har energi till tusen!  Det känns galet bra. Jag skämtar och pladdrar på. Den känslan att vara på topp igen den är så skön! 

Om en vecka börjar Lars en utbildning (anläggningsmaskinförare) och ska då pendla 25 mil om dagen,  till Frösön. Det blir långa dagar, men det är inte ens ett halvår det handlar om. 

Nä, nu ska jag kika på tv'n med Lars. 

Kram på dig! 

Men se där, ja!  Nu kommer jag åter in på bloggen. Min dator kraschade i höstas och många viktiga lösenord var på den.. Men som sagt, nu är jag inne på bloggen igen   

Nytt inlägg kommer inom sinom tid. 

Kram på Er! 

Redan dagen efter, som jag skrev inlägget om väntan på kallelse, så fick vi en tid för den fördjupade utredningen.

På måndag ska vi infinna oss för information om hur den fördjupade utredningen kommer att gå till.

Men det blir väl som sist, när vi skulle få information om när vi skulle på utredningen om Elias. VI for ner och fick information. Det tog en kvart! Ajja.

Jag är i alla fall så sjukt glad att det nu är på gång!   

Många kramar!

Denna väntan..

I februari fick Elias sin diagnos - ospecifierad adhd. Men det lutar även åt att han har AST (autismspektrumtillstånd).

Vi fick samtidigt veta att Elias ska få göra en fördjupad utredning för att se om diagnosen även är AST. Vår kontaktperson på BUP sa att det skulle gå fort till dess att vi skulle få vår kallelse.

Jo, eller hur..

Här i veckan fick jag ett namn (efter åtskilliga telefonsamtal till kontaktpersonen som inte har kunnat svara), på den person som ska hålla i utredningen.

Jag ringde växeln på BUP som ska maila denna kvinna, om att hon ska ta kontakt med mig, när hon får tid. När hon får tid.. Det kan dröja länge det. Men jag ska ringa växeln igen.

Vi vill, helst för ett halvår sedan, ha denna utredning snabbt.

Dels för att skolan ska kunna anpassa för Elias hans behov. och dels för att vi ska veta hur vi ska förhålla oss till honom. Men här hemma anpassar vi efter hans behov, vilket vi har gjort sedan han föddes.

Skolan gör ändå ett hästjobb! Jag är så grymt glad och tacksam för allt vad denna skola, och dess mentorer, gör för vår son!

Allt eftersom att Elias växer och utvecklas så har det hänt mycket både hemma och i skolan med honom. Till det positiva!

Många kramar!

Sist jag skrev så hade jag en dipp.

Men dippen blev till toppen. Vi tog oss en liten biltripp runt skogarna, precis efter jag hade skrivit mitt blogginlägg. Det gjorde susen! Sedan dess har jag mått bra   

Tiden efter det har vi varit till Hemsö fästning, varit hundvakt, haft besök utav pappa och hans sambo, maken och jag hade en kväll för oss själva, varit en snabbsväng in till stenstan och Birsta, varit till Trolska skogen med mamma & Arvid och brorsans familj och igår var vi på ett fantastiskt bröllop där Lars brorsdotter gifte sig med sin Karin.

Sista veckan blev ett fantastiskt avslut på min fyra veckor långa semester!   

Och jo, vet ni! Jag var med om en utlottning för middag för två. De drog mig som vinnare!

Så nu sista dagen på semestern ska vi äta middag på den lokala restaurangen.

Som sagt, den sista veckan blev alldeles fantastisk. Vilket avslut!

Imorgon på jobbet glider jag in med lätta steg på arbetet

och med en energi som få   

Apropå arbetet. Jag trivs så bra (har alltid gjort det på mina tidigare arbetsplatser, men jag relaterar till den arbetsplats jag har nu). Arbetskollegorna och kunderna gör att jag faktiskt längtar till att få börja jobba igen. Jag känner inte det minsta lilla att jag gruvar mig. Det ska bli så roligt att få komma tillbaka till arbetet igen!

Jag mår så bra på mitt jobb.

Det som får mig att må bra är människor som är stöttande. Människor som är glada och positiva. Människor som får mig att må bra och som får mig att skratta (och det gör jag varje dag på arbetet).

Nog skrivet..

Kram på Er!

Nu är jag inne på min tredje och nästsista vecka på min semester.

Det har varit otroligt skönt att bara vara ledig! Men första veckan rensade jag i källaren och gjorde trädgårdsarbete. Det var mycket välbehövligt, om jag säger som så..   Och än finns massor av göra. Jag ska bara försöka att ladda upp batterierna igen att orka ta itu med det.

Andra veckan gjorde jag inte många knop. Åt frukost ute i det gröna och sköna i pavaljongen och var på stranden ett par dagar. Men så länge som det fina och varma vädret infann sig så var det så skönt. Jag njöt av varenda minut!   Tyvärr var de dagarna få. Alltför få.

En dag var vi till Sveg på ett mysigt 50 tals cafe´ där de har gigantiska chokladbollar och gigantiska biskvier! De har även, en trappa upp, filmtema. Väl värt ett besök!

En annan dag var vi till Getberget för en kaffetår, och glass till de övriga.

Även om jag har kopplat ifrån och kopplat på och njutit så blev inte den här semestern alls så som jag hade tänkt det. Men med en bil som man inte kan lita 100% på och med en man som är arbetssökande, så..

Med det så har mitt mående fått sig en törn. Jag minns inte när jag dippade sist.. Så längesedan var det. Vilket är bra i sig. Jag kan ha en kort bra stund på dagen för att sedan dippa igen..

Jag vill ha något att att ha i minnesbanken, vad vi gjorde på min semester.

Nu behöver jag tips från Er!

Bomba mig med alla tänkbara bra tips om sevärdheter, saker att göra, saker att titta på, saker att besöka. Vid regn och vid sol. Ja, ni vet!

Gärna inom en 15-20 mils radie.

Tack på förhand!   

Kramisar till Er alla!  

Då har en tid förflutit sedan jag skrev sist. Vilket var lite drygt ett par månader sedan.

Men jag känner att nu när jag jobbar heltid så finns inte mycket tid över.

Jag minns tiden när jag var hemmafru då hade jag tid för reflektion, tankar och funderingar, och med det bloggade jag mycket. Nu för tiden hinner jag inte mycket.

Jag trivs med mitt arbete. Stortrivs snarare! Att jobba inom hemvården är nog det roligaste jag vet.

Men ändå har jag verkligen stortrivts där jag har varit tidigare! Det kan verkligen ingen annan komma och säga något om.

Men nu känns det så skönt att vara "tillbaka på brottsplatsen"   . Och den obeskrivliga känslan, att jag har "landat" i min yrkesroll. Plusset är ju att jag har en tillsvidareanställning   

Nu har drygt tre månader gått sedan jag skrev på min tillsvidareanställning. Tre månader?! Galet. Var har tiden tagit vägen?

Nu har jag bara 11 arbetspass kvar innan jag går på fyra veckors semester. Det ska bli så skönt! Men framförallt välbehövligt.

Nu känner jag mig enbart trött, slut och seg i kroppen. Jag har inte mycket energi till övers nu..

Först jobbar jag 100% plus att jag har ett hem att sköta om också. Det är klart att det känns på i kroppen..   

Nä, nu ska jag ta en dusch innnan jag beger mig iväg på ett kvällspass.

Jag önskar er en riktigt bra torsdag!   

Många är de som skriver hej vilt på sociala medier. Ja, jag skriver "de" för jag är en av de som inte skriver vad som helst. Jag kastar inte skit i ansiktet på folk som om de var på andra sidan jorden.

Det som skrivs ska även kunna sägas ansikte mot ansikte.

Många gånger är orden hårda. Elaka. Sårande.

Jag är en person som bara vill andra väl. Jag är inte ute efter att verka vara kaxig och tuff. Jag har ett varmt hjärta och jag är den som tar alla under mina vingar. Jag är den som tror att ett (mindre snällt) beteende beror på något. Ingen vill i grund i botten vara ond. Ingen föds ond. Allt beror på något. En diagnos. En uppväxt. En händelse. Kort sagt - En orsak till varför en person är som den är finns alltid.

Det har hänt några gånger att jag har blivit påhoppad, då jag är administratör för en grupp.

En gång var det en, som jag själv har haft som lärare, skrev ett elakt meddelande till mig med hårda ord. En lärare..

En annan gång blev jag "hotad" om att jag ska vara försiktig om att döma folk, då jag tydligen varit med och mobbat någon. Det var mer än vad jag själv visste. Jaja...

Dessa negativa meddelanden till trots har jag ändå bara svarat positivt på. Varför fortsätta och sprida negativa energier? Det löser inget.

Har man inget snällt att säga kan man lika gärna bara vara tyst. Bit dig i läppen. Bit dig i tungan. Bit dig hårt. Var bara tyst.

Några punkter att tänka på. Dela gärna med dig av dina funderingar.

  Bemötande, vad är viktigt, när är det viktigt?

  Hur ska vi förhålla oss till varandra?

  Möjligheter och lösningar?

  Hur ser du på dig själv, vill du jobba/vara vän med dig?

Varma kramar!