Sedan barnen föddes har jag funnit där för dom. Men det gör man som förälder, utan att ens tänka på det. Det sitter liksom bara där.

Jag har tagit med barnen på åtskilligt med utflykter, tagit med dom och badat, spelat spel med dom, ritat med dom och.. ja, listan kan göras lång. Jag har hittat/hittar på saker med de jag älskar.

Jag vill att de ska minnas, när de blir vuxna, att jag hade tid med och för dom!

De gånger jag har suttit vid datorn med skolarbete när barnen har varit hemma har jag haft/fått dåligt samvete. Jag har känt att jag inte har varit tillgänglig för dom.

Om och när jag sitter vid datorn så ska barnen kunna ropa på mig och jag ska kunna gå till dom, utan att de ska behöva höra "vänta, alldeles strax".

Tillgänglig är jag även för min man och mina vänner, om de ber mig om hjälp. Jag säger aldrig "snart, vänta lite" (det är ju ungeför som att säga "jag har ingen lust") för att sedan glömma bort det.

Jag vill finnas där. Jag vill vara tillgänglig. Jag vill ställa upp. Jag vill vara en hjälpande hand.

Jag tycker att sedan datorer och mobiltelefoner (mindatorer) kom så har tillgängligheten att finnas där minskat.

Tyvärr gör det att många tillbringar timmar vid datorn och/eller mobilen, och utan att personen själv märker det minskar tillgänligheten att finnas där för sin familj alltmer.

Och väldigt många tillbringar mycket tid vid sin mobil. Varför? Jag själv har inga problem. Det enda jag gör är att jag svarar på meddelanden från mina vänner, då jag vill vara tillgänglig för dom. Och jo, visst kollar jag av läget någon gång ibland på Facebook.

Eller är det så att om man redan har ett beroende (sockerberonde, nikotinberonde, etc.) är det lätt för att skapa ännu ett beronde?

Äh, jag vet inte..

Nog funderat - snart ska jag bege mig till praktiken (där jag verkligen stormtrivs!) och vara tillgänlig för de boende och personalen   

Ha de´gott! /Eva

 

Marie

27 oktober 2015 13:27

Funderar på samma sak själv, det är förvånande många vuxna som tycker det är helt okej att sitta med sin mobiltelefon när de hälsar på, eller under middagar och umgänge. För mig är det en konstig företeelse för jag skulle inte drömma om att ta fram en bok när vi har gäster eller under middagar vare sig det är sambo med barnen eller gäster.

Våra barn har vuxit upp i en familj där vi lägger stor vikt på att vårda vårt språk även att utveckla språket med "veckans ord" osv. Efter jobbets slut (arbetar hemifrån) är barnen mitt 100% fokus, tyvärr är det mycket läxläsning osv men jag prioriterar mina barn. Då tiden går fort och de snart kommer att prioritera andra personer istället för sin mamma. Det jag ofta tänker på är hur de som levt sitt liv med stor fokus på Facebook, Twitter och Instagram mm känner sig den dagen de sitter ensam hemma med barn utflugna och inga vänner kvar då man helt enkelt inte funnits där för någon under många år?!

http://sessans-sibirier.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ett bra tag nu har jag känt mig nere,  trots tillskott av D-vitamin och åtskilliga promenader. Utan resultat.  Men jag tror att det handlar om det ekonomiska.  Lars har ju varit utan jobb sedan i mars - april någongång.  Och nu i december fick ...

Men se där, ja!  Nu kommer jag åter in på bloggen. Min dator kraschade i höstas och många viktiga lösenord var på den.. Men som sagt, nu är jag inne på bloggen igen    Nytt inlägg kommer inom sinom tid.  Kram på Er!  ...

Redan dagen efter, som jag skrev inlägget om väntan på kallelse, så fick vi en tid för den fördjupade utredningen. På måndag ska vi infinna oss för information om hur den fördjupade utredningen kommer att gå till. Men det blir väl som sist, när v...

Denna väntan.. I februari fick Elias sin diagnos - ospecifierad adhd. Men det lutar även åt att han har AST (autismspektrumtillstånd). Vi fick samtidigt veta att Elias ska få göra en fördjupad utredning för att se om diagnosen även är AST. Vår ko...

Sist jag skrev så hade jag en dipp. Men dippen blev till toppen. Vi tog oss en liten biltripp runt skogarna, precis efter jag hade skrivit mitt blogginlägg. Det gjorde susen! Sedan dess har jag mått bra    Tiden efter det har vi varit till Hemsö ...